Pedersen

Man ska aldrig ge män komplimanger. Började med att jag blev glad för att Johan ska jobba med oss i T-hamn denna sommaren pga att det är en bra och rolig människa att jobba med. Hade en jättebra nyårsafon med han och Titti på jobbet, på rasten bjöds det på soppa och vitlöksbröd. Johan är en kanonkille att jobba med och han har sjukt bra humor, man vet att man kan skoja med han om precis vad som helst vilket man inte kan göra med alla. Så iaf, jag berömde honom och skrev att jag var överlycklig att han skulle jobba i sommar! Vilket som ni ser att han blev lite mallig över. Ganska roligt att se hur detta spårade ur sen när en klasskompis och en annan man la sig i :P ! Fick dock inte med hur konversationen slutade men det var mycket roligt att läsa iaf. Hahaha!

Gjorde ett tappert försök att få ordning och reda på mina kläder som ligger precis över allt och det slutade med att jag rev ut hela gaderoben och fyllde en resväska och två kassar med kläder jag inte använder något vidare som nu ska hem till Kallekrona. Får fylla upp byrån och gaderoben hos mina föräldrar ist. En del grejer använder jag inte över huvudtaget och därför bestämde jag mig att göra en sak jag bruka göra varje sommar. Skänka kläderna till mina älskade vitryssarbarn som kommer till Torhamn varje sommar. :)
En del vet hur mycket jag brinner för dessa barnen och hur mycket jag lider med dem. Och för er som inte vet kommer jag nu berätta.
Ett par människor i Torhamn har under flera år fixat så att ett barnhem med Tjernobyldrabbade barn kommer till Torhamn där de bor under ett bar veckor. De flesta utav barnen är sjuka i cancer och de andra har helt enkelt inga föräldrar. :( För sex år sedan, min första sommar i Torhamn så var vi mycket med dessa barnen då de som anordnade det tycker det är viktigt för barnhemsbarnen att umgås med svenska ungdomar. Iaf, hela denna sommaren spenderade jag och Emma nere hos dem och jag kan säga att det är en utav det bästa och roligaste sommrarna jag har haft. Blev jättebra kompis med Artyom, en kille med leukemi (blodcancer). Än idag mailar jag med honom och ser fram emot att han ska komma tillbaka. Dessa barnen är mycket fattiga och har inte riktigt med kläder så eftersom att jag kan köpa på mig saker som jag använder någon enstaka gång så tycker jag att istället för att slänga nästan oanvända kläder så kan man ge de till några som behöver.
Alltså så skänker jag kläderna till flickorna som kommer, skänker även skor, väskor, skärp och annat som jag inte längre behöver eller använder. Förra året fick dem en sopsäck med kläder och jag minns en tjej som sa: "Fashion clothes!"... när hon såg att kläderna var ifrån H&M och Gina.
Att se lyckan i deras ögon, såsom vi är när vi är små på julafton med att öppna paket är som en slags lycka för mig. Ett annat minne är när jag gav bort min gamla CD-freestyle och lite smycken till en tjej som heter Olga bara för att det var omodernt och för att jag fått en MP3 ist. Någon dag efter att hon fått det kommer hon fram till mig och kramar mig, gråter och säger "dziakuj"- Tack så mycket!
Det är så orättvist för dessa barnen, födda långt efter olyckan och bli så pass drabbade. Vet en liten pojk på två år som jag fastnade för var inte med sommaren efter så jag frågade vad som hänt, att han kanske blivit adopterad eller ngt men fick svaret att han hade gått bort pga cancer. Och att deras sjukvård ser helt annorlunda ut jämfört med hur den ser ut i sverige! Dessa barn har inte råd att gå till en läkare, att få hjälp och bot emot deras cancer. Många utav barnen har lyckligtvis familjer här i Sverige och främst i Blekinge som hjälper dem, skickar pengar och andra nödvändiga saker.
Så tänk på det, om ni har kläder som passar 0-18 åringar, som är något att ha, skänk dem istället för att slänga och ge ett barn lycka :)


(Här kommer en bild på Artyom. Hittar jag min sladd till Digitalkameran så ska jag ladda upp fler bilder ifrån sommaren med de Vitryska barnen)

spakojnaj nočy- Godnatt!