Splittrad!
Då är man tillbaka i Växjö igen desvärre! Vill inte vara här, vill vara hemma hos mina finaste... Men får bita ihop två månader o denna terminen är över. Imorgon ska jag gå o snacka med studievägledaren och hoppas på att han/hon har något vettigt att säga.
Blev bjuden till Milena men pallar inte röra mig utanför dörrarna. Lägenheten såg ut som kriget och det tog mig från lite över tio fram tills för en kvart sen att städa iordning. Känner mig helt slut i kroppen. Att så mkt skit får plats i en liten etta. SUCK! Vet inte riktigt vad jag ska blogga om idag. Har inte så mkt att skriva om... Förutom att det var underbart väder idag så spenderade jag min tid inomhus med att städa och leta efter den förbannade almenackan där jag har förra årets jobbtider så att jag kan dra av milersättningen i deklerationen.
Men hittade den givetvist inte... Får ta ett röj hemma hos mina föräldrar ännu en gång och se om jag kanske gömt undan den bättre än jag tror.
Badade av Alexis idag då han har varit ute och skitat ner sig ordentligt. hade han ute en stund idag och när jag sedan skulle ta in han så var han inte riktigt vit i sin päls utan mer gråsvart då han krypit under bilarna samt rullat sig i gruset. Jädrans kisemis men ack vad jag älskar han. Har suttit och kikat på hus idag med. Är så hus sjuk så det finns inte men som jag skrev i mitt förra inlägg så vet jag ju redan vilket hus som SKA bli mitt oavsätt om det dröjer 30 år... En fin liten gård som är perfekt för oss. Ett lagom stort gårdshus med en liten lada som älsk kan göra om till garage sen i framtiden (vilka framtidsplaner jag har). Glömmer aldrig när damen som bodde där innan sa till mig "ska inte någon utav barnen eller barnbarnen ha huset så ska jag säga att du vill ha det". Sötetanten själv var hon :)
Just nu strömmar härliga Kim Larsen ur mina högtalare och jag sitter och tänker tillbaka på somrarna som barn. Fan vilken bra uppväxt jag egentligen har haft. Uppvuxen med mamma, pappa och syster i ett hus där man hade tillgång till att vara ute och speka i jorden. Ville man vara ute så var man ute, ville man vara inne så fick man det. Vill vara så liten igen. Inte behöva ta något ansvar eller beslut som är livsavgörande. Utan allt fixade sig. Mamma o pappa löste allt.
Nu är det så mkt man ska göra själv, sådana saker föräldrarna fixade innan. Klagar absolut inte på att vara vuxen och ta mina egna beslut men ibland känns det bara tungt. :( Och allra helst när man tänker tillbaka på hur otacksam man varit för saker och ting.
Ska sluta nu innan jag blir för djup. Sängen skriker efter mig och har börjat få trötthetshuvudvärk. Så säger tack och hej för mig och Godnatt på er!
