Guuud vad ni har missat!
Har så oehört mycket att berätta och idag har jag verkligen tid att berätta allt :)
Igår tog min pojk äntligen studenten, sådär två år försent men han tog den iaf, gick ut på den dära trappen, mötte upp släkten och hade ett fint studentkalas. Värdinnan var ju till allas förvånad ME ;) Verkligen trevligt att träffa alla hans släktingar efter en lång tid och speciellt hans wuuunderbara faster. Idag väktes jag utav henne och hon hade serverat fram kaffe och mackor. En så genuin och speciell människa som henne finns nog inte.
Vad har hänt annars i mitt lilla patetisk liv?
- Jooo. Det har hänt sjukt mycket men nu när jag väl sitter här kommer jag inte ihåg hälften. Sommarlovet är här men ska jobba hela sommaren i mitt underbara hemtjänst. Lägenheten är uppsagd och jag måste upp till Växjö nästa vecka och skriva på en massa papper och skit. Går inte på mitt schema förens nästnästa vecka, men kommer hoppa in dessa dagarna innan dess i vilket fall som. På lördag ska jag o älsk ha en lite roadtrip till Öland och hälsa på hans farfar b.la.
Ibland blir jag avundsjuk på Mackan och hans relation till sin farfar. Vill med ha en snäll Farfar som ringer, kommer och hälsar på och blir glad för när man ses. Men man kan inte ändra på saker och ting, det vet jag. Men har jag levt hela mitt liv utan min farfar så klarar jag mig resten utav mitt liv...
Annat som har hänt är att min syster fylly 25 och vi har firat henne med god mat och släktkalas.
Har givetvis hänt en jädra massa mer men inte som jag kommer på mer.
En annan sak jag vill ta upp är hur folk kan vara så IDIOTISKA och uttrycka sig och andra människors liv.
Fick höra världens grej om en som tycker att mitt liv är patetiskt och att det är synd om mig som lever ett sådant liv som jag gör. Och JA! Det är skit synd om mig och mitt patetiska liv, om ett år står jag där med tre utbildningar, en underbar pojkvän, en underbar familj, jobb och underbara vänner. Jag har mitt liv framför mig, alla möjligheter i världen till att lyckas. Och vad har du? Jag tänker inte hänga ut dig på något sätt. Men det är kanske dags att börja tänka på vad man säger till folk om andras liv? Och vem är du att egentligen ens uttrycka dig om hur jag har det och att det är synd om mig? Jag älskar mitt liv och som jag skrev innan så inom ett år har jag allt jag önskar mig- dock kanske inte hus och barn men det är sådant som får ske naturligt. Jag älskar min pojkvän och de människor jag har runt omkring mig! Och visst kanske jag inte tjänar multum med det jobb jag har nu men jag trivs mer än folk tror, jag tycker det är roligt att gå till jobbet och när jag kommer hem är jag ALLTID nöjd med vad jag presterat! Men det kanske är viktigare för att ha ett välbetalt jobb och vantrivas än ett hyffsat bra betalt jobb och stortrivas?
Skitsamma, jag tar inte åt mig på någotvis vill bara beskriva hur efterbliven en människa kan vara, rent ut sagt att ens påstå en sådan sak om en människa man träffat ett par gånger?!
Nu ska jag slänga på en bra film och krypa ner i soffan :)
Igår tog min pojk äntligen studenten, sådär två år försent men han tog den iaf, gick ut på den dära trappen, mötte upp släkten och hade ett fint studentkalas. Värdinnan var ju till allas förvånad ME ;) Verkligen trevligt att träffa alla hans släktingar efter en lång tid och speciellt hans wuuunderbara faster. Idag väktes jag utav henne och hon hade serverat fram kaffe och mackor. En så genuin och speciell människa som henne finns nog inte.
Vad har hänt annars i mitt lilla patetisk liv?
- Jooo. Det har hänt sjukt mycket men nu när jag väl sitter här kommer jag inte ihåg hälften. Sommarlovet är här men ska jobba hela sommaren i mitt underbara hemtjänst. Lägenheten är uppsagd och jag måste upp till Växjö nästa vecka och skriva på en massa papper och skit. Går inte på mitt schema förens nästnästa vecka, men kommer hoppa in dessa dagarna innan dess i vilket fall som. På lördag ska jag o älsk ha en lite roadtrip till Öland och hälsa på hans farfar b.la.
Ibland blir jag avundsjuk på Mackan och hans relation till sin farfar. Vill med ha en snäll Farfar som ringer, kommer och hälsar på och blir glad för när man ses. Men man kan inte ändra på saker och ting, det vet jag. Men har jag levt hela mitt liv utan min farfar så klarar jag mig resten utav mitt liv...
Annat som har hänt är att min syster fylly 25 och vi har firat henne med god mat och släktkalas.
Har givetvis hänt en jädra massa mer men inte som jag kommer på mer.
En annan sak jag vill ta upp är hur folk kan vara så IDIOTISKA och uttrycka sig och andra människors liv.
Fick höra världens grej om en som tycker att mitt liv är patetiskt och att det är synd om mig som lever ett sådant liv som jag gör. Och JA! Det är skit synd om mig och mitt patetiska liv, om ett år står jag där med tre utbildningar, en underbar pojkvän, en underbar familj, jobb och underbara vänner. Jag har mitt liv framför mig, alla möjligheter i världen till att lyckas. Och vad har du? Jag tänker inte hänga ut dig på något sätt. Men det är kanske dags att börja tänka på vad man säger till folk om andras liv? Och vem är du att egentligen ens uttrycka dig om hur jag har det och att det är synd om mig? Jag älskar mitt liv och som jag skrev innan så inom ett år har jag allt jag önskar mig- dock kanske inte hus och barn men det är sådant som får ske naturligt. Jag älskar min pojkvän och de människor jag har runt omkring mig! Och visst kanske jag inte tjänar multum med det jobb jag har nu men jag trivs mer än folk tror, jag tycker det är roligt att gå till jobbet och när jag kommer hem är jag ALLTID nöjd med vad jag presterat! Men det kanske är viktigare för att ha ett välbetalt jobb och vantrivas än ett hyffsat bra betalt jobb och stortrivas?
Skitsamma, jag tar inte åt mig på någotvis vill bara beskriva hur efterbliven en människa kan vara, rent ut sagt att ens påstå en sådan sak om en människa man träffat ett par gånger?!
Nu ska jag slänga på en bra film och krypa ner i soffan :)
Kommentarer
Trackback
