Pedersen

Vad smickrad jag blir och tach H  för din fina kommentar. Det värmde i hjärtat, verkligen :)!
Och jag kommer att försöka så gott det går att uppnå dina önskemål redan i detta inlägget.

---

Mamma,pappa och så deras barn:


Här är en bild ifrån mitt dop. Vet inte tyvärr inte datumet då jag döptes. Men på bilden är det iaf min mamma, pappa, syster, gammelfarmor, prästen och så jag. Jag föddes den 22 November 1989 och vad jag vet så gick förlossningen som den skulle.
Jag är uppvuxen i Lyckeby där mina föräldrar bor än idag med mamma Lena, pappa Anders och min tre år äldre syster Anna. Som barn hade jag smeknamnet "Jönnson" som min pappa alltid kallade mig och fråga mig inte varför. Kanske var jag en liten Jönnson, vem vet?! Som barn var jag väldigt livlig och är en idag och när jag tänker tillbaka så hade jag den bästa uppväxten en människa kan ha. En trygg och kärleksfull uppväxt med mina båda föräldrar. En dag som barn hos mig vad jag kommer ihåg var att vara på dagis- ett tagis som jag under min gymnasietid gjorde min praktik på vilket var grymt kul då mina gamla dagisfröknar fortfarande jobbade kvar. Efter att mamma eller pappa hämtat mig så åkte man hem åt middag och lekte, antingen inne eller ute.
Som barn var vi ofta ute och lekte, jag, min syster och våra grannar som var i våra åldrar. Kommer ihåg att vi ofta lekte indian i skogen precis bakom våra hus. Vi har haft det väldigt roligt som barn då vi själva fått bestämma om vi velat vara inne eller ute och leka.
Pappas flicka är något jag har varit, är och alltid kommer att vara. Nog för att jag älskar min mamma men pappa har alltid varit den jag sett upp till mest. Vet inte varför det är så men min syster och mamma har alltid stått närmst varandra och jag och pappa.
Min pappa är en klippa och oavsätt hur mycket jag svikit han i min tonår så har han förlåtit mig och idag ångrar jag verkligen allt jag utsatt både han och mamma för och jag känner en oerhörd skam för allt jag gjort. Men dem älskar mig fortfarande och jag dem.
Som sagt, min pappa heter Anders och driver ett eget företag inom VVS. Han är världens snällaste och har väldigt svårt att säga nej.. Han är omtänksam och bryr sig mer än vad han ibland visar.

Min mamma heter Lena, född Åkesson men gift Pedersen. Hon är en underbar mamma (fast jag många gånger säger motsatsen i aggression.) Jag älskar min mamma, hon är snäll omtänksam och givmild. Jag är glad att jag har den mamman jag har trots att vi kan bråka. Anledningen till att vi kan bråka som vi gör att vi är väldigt lika till sättet, vilket min pappa kallar "att vi är riktigta Åkerssonare bägge två". Vi är envisa och går och tjurar. Som jag tidigare nämnt är mamma närmre min syster eller hur man nu ska uttrycka det. Men det gör mig ingenting för jag älskar min mamma oavsätt och jag vet att hon älskar mig!

Min syster heter Anna och är raka motsatsen till mig. Hon är och har alltid varit den lugna och skötsamma. Hon har alltid haft sina hästar att bry sig om och är idag ägare till två fina hästar, Fadlan o Vinczent.
Vi två har inte alltid haft den bästa relationen vilket jag tycker är synd men på senare år så ha det bara blivit bättre och bättre och nu i efterhand har jag kommit underfund med att den där syster som alltid var så glad för att skvallra och precis allt till mamma o pappa bara gjorde det för att hon brydde sig och var rädd om mig.
Jag kan än idag bli arg, irriterad och ledsen över att hon ibland springer och ballar för våra föräldrar men det hör storasyskon till. Trots att vi bråkar, skriker och är arga (mest jag) så tycker jag om henne. Hon är min syster och jag vet att hon skulle göra vad som helst för mig och jag lika så för henne. Många gånger har jag velat vara som henne, vara den där flickan som sköter sig men jag har med åren accetperat att jag aldrig kommer bli som henne och jag är glad för hennes skull att hon har fixat allt detdära med skola och så utan problem. För som sagt, hon är min syster och jag älskar henne. Fastän jag många gånger inte visar det.

---

Släkten Pedersen-Åkesson:


Här är en bild på hela kusinskaran på Åkesson sidan. Det är jag och min syster samt mina kusiner. Min mamma kommer ifrån Åkesson familjen som består utav mormor, morfar och 5 barn. Tänker inte vara så ingående med min släkt eftersom att jag har ganska dålig koll utav dess orsaker. Men iaf för att försöka bena ut det så har jag iaf på mammas sida fem kusiner- Sandra, Linda, Stefan, Emma och Sebbe.
Två utav dessa- Stefan och Sandra har jag ett väldigt speciellt band till. Stefan, som jag många gånger ser mer som en lillebror än en kusin träffar jag och pratar med regelbundet. Sandra är min allra bästa vän, går inte en dag i veckan som vi inte pratar med varandra och så har det varit sen ungefär 4-5 år tillbaka. Sandra och jag är som helan och halvan och många hör inte skillnad på oss. De andra kusinerna har jag nästan eller ingen kontakt med så de kan jag tyvärr inte berätta något vidare om.
Och så har vi ju Pedersen släkten som är speciell i sig. Min pappa som då är en Pedersenare som man säger är uppväxt till större delen med Farmor och Farfar samt sin bror. Jag har själv aldrig haft någon kontakt med varken Farmor eller Farfar då farmor dog innan jag föddes och farfar inte varit delaktig i mitt liv.
Däremot har dessa platser fyllts upp utav farmors sida. Min gammelfarmor Ella har fått ta Farmorsplatsen hos mig. En konstig men underbar sak som hände mig ang pappas släkt var på ett scoutläger 1998 var att jag en morgon skulle få håret flätat hos en som heter Amelie som också var scout. Jag gick till hennes tält och där inne satt även Maria. Amelie flätade en annan tjejs hår och denne Maria flätade mitt. När hon sittter och borstar mitt hår frågar hon mig;" Heter din pappa Anders Pedersen?"
Jag: "ahhh"
Maria: "Gifte han sig förra året?"
Jag: "ja, det gjorde han"
Maria: "jag är din faster, alltså din pappas syster, eller ja... halvsyster"

Och så gick det till när jag för första gången träffade min älskade Faster Maria som haft en väldigt betytande roll. Efter detta scoutlägret fick pappa reda på att han hade halvsyskon. På pappas sida har jag inge vidare med kusiner utan Marias två barn som bara är ett och tre år gamla. Men vad gör det? Dessa två underbaringar är så gosiga. Tyvärr träffar jag inte Maria o mina kusiner så ofta som jag hade velat. :( Men min faster är en stjärna och jag vet att är det något så kan jag komma till henne oavsett vad som.

Lite om min familj och släkt.
Godnatt på er!